Om vi leker mer så går det bättre
Läste idag på morgonen på E24 att försäljningen av Star Wars prylar (läs: LEGO) har räddat danska LEGOS resultat för i år...tacka faan för det när ett litet sketet legoskepp kostar tusen spänn. Man kan bli ruinerad för mindre som mamma till två pojkar som är besatta av allt som har med StarWars att göra. Men så klart...vilken liten pojke vill inte vara en Jedi och rädda världen? ;-) Man rapporterar också att leksaksförsäljningen inte har gått ner globalt sett trots lågkonjunkturen. Jag är inte överraskad. Vad ska man göra om inte leka när alla pratar om finanskriser, börsraset, räntorna...räddningspaket?
Med detta menar jag dock inte att man ska "leka företag" och förvänta sig att staten (skattebetalarna) ska stå för misstagen...Jag är emot hela idéen att staten går i bolag som ändå inte lyckats skaffa sig lönsamhet på egen kraft (Läs: Saab). Om en affärsidé inte är bärkraftig i sig själv varför ska staten (dvs vi som betalar skatt) betala för den dåliga affärsidén...? Som egen företagare känns det också märkligt att tänka på ur perpektivet att man går in, startar ett bolag och tar risken. Varför ska någon annan betala för att jag inte klarar av att driva bolaget på ett lönsamt sätt?
Om min affärsidé är dålig och ingen vill köpa det jag säljer är det ju jag som måste göra någonting åt min idé och inte skattebetalarna som ska skjuta in pengar. Jag tror att få entreprenörer skulle säga emot mig där. Å andra sidan vet ju "alla" att det är arbetsgivarna som är "boven" och bara vill suga ut så mycket som möjligt av de anställda (obs! ironi!). Fast det är kanske det som är det intressanta här: så fort någonting går dåligt är det alltid "någon annans" fel och så fort någonting svajar är det Pappa Staten som ska betala. Det man inte tänker på är att det är man själv som betalar och jag har inte det minsta intresse i att rädda Saab med mina surt inbetalda skattepengar. Vill hellre ge bort dem till skolan, dagis, äldreomsorgen, handikappade, sjuka... (listan kan göras lång).
Jag tror i alla fall att om vi leker mer (utan att använda andra människors pengar) kommer vi alla bli gladare, mer kreativa och ha roligare.
ps. Apropå absolut ingenting:
Har läst, alldeles för många, artiklar om förlovningen mellan Victoria o Daniel. Jag tycker så synd om dem! Vem i hela världen skulle vilja ha en så komplicerad process för att få förlova sig och gifta sig? Det finns dock en slags skön aura av happiness kring dem så man får väl hoppas att det ska gå alldeles utmärkt! Det är lite roligt med tidpunkten också, är det ett smart PR drag? Vad kan vara bättre i lågkonjunkturens Sverige än en helt äkta förlovningseklatering mellan kronprinsessan och en "man av folket"? ds
Med detta menar jag dock inte att man ska "leka företag" och förvänta sig att staten (skattebetalarna) ska stå för misstagen...Jag är emot hela idéen att staten går i bolag som ändå inte lyckats skaffa sig lönsamhet på egen kraft (Läs: Saab). Om en affärsidé inte är bärkraftig i sig själv varför ska staten (dvs vi som betalar skatt) betala för den dåliga affärsidén...? Som egen företagare känns det också märkligt att tänka på ur perpektivet att man går in, startar ett bolag och tar risken. Varför ska någon annan betala för att jag inte klarar av att driva bolaget på ett lönsamt sätt?
Om min affärsidé är dålig och ingen vill köpa det jag säljer är det ju jag som måste göra någonting åt min idé och inte skattebetalarna som ska skjuta in pengar. Jag tror att få entreprenörer skulle säga emot mig där. Å andra sidan vet ju "alla" att det är arbetsgivarna som är "boven" och bara vill suga ut så mycket som möjligt av de anställda (obs! ironi!). Fast det är kanske det som är det intressanta här: så fort någonting går dåligt är det alltid "någon annans" fel och så fort någonting svajar är det Pappa Staten som ska betala. Det man inte tänker på är att det är man själv som betalar och jag har inte det minsta intresse i att rädda Saab med mina surt inbetalda skattepengar. Vill hellre ge bort dem till skolan, dagis, äldreomsorgen, handikappade, sjuka... (listan kan göras lång).
Jag tror i alla fall att om vi leker mer (utan att använda andra människors pengar) kommer vi alla bli gladare, mer kreativa och ha roligare.
ps. Apropå absolut ingenting:
Har läst, alldeles för många, artiklar om förlovningen mellan Victoria o Daniel. Jag tycker så synd om dem! Vem i hela världen skulle vilja ha en så komplicerad process för att få förlova sig och gifta sig? Det finns dock en slags skön aura av happiness kring dem så man får väl hoppas att det ska gå alldeles utmärkt! Det är lite roligt med tidpunkten också, är det ett smart PR drag? Vad kan vara bättre i lågkonjunkturens Sverige än en helt äkta förlovningseklatering mellan kronprinsessan och en "man av folket"? ds
Kommentarer
Trackback
